Kommer ni ihåg de där första vingliga tramptagen när man satt på en ”riktig” cykel för första gången? Jag hade själv glömt av den där känslan men blev påmind om den igår när jag tittade på min treårige son som med förtjusning/skräck/stolthet/uppspelthet/glädje tog sina första tramptag. Det var så härligt att vara med och ta…