Stadstjej blir Lantlolla

Min äldsta ”bebis” fyller 12 år idag. Tolv år av villkorslös kärlek… Han kom (helt oplanerat) in i mitt liv som en storm när han var 1 år (omhändertagen omplacerings hund) och sedan dess har vi inte varit ifrån varann många dagar. Han har följt med mig genom livets upp och nergångar. Varit med överallt…

Idag räddade vi en hund från att bli överkörd och dö. Känns bra i hjärtat men det visade sig att något så självklart som att rädda en hund vara ganska krångligt (Otroligt nog). Stressade på väg hem från bion i förmiddags (med fullbokat schema & ”hantverkar möte”). Såg vi plötsligt en förvirrad hund som sprang…

Kunde inte låta bli att skratta när jag hämtade ut vovves medicin igår. Omeprazol magmedicin. Det trodde jag bara var för människor! Hursomhelst nu tar vi samma medicin vovve och jag!? Sådan herre sådan hund 😉