Är ni också såna som kan ligga vakna i timmar och grubbla (trots att man verkligen behöver de där sömntimmarna).
Sån är jag tyvärr. Även om jag mycket väl vet att jag inte kommer lyckas lösa någonting under småtimmarna 🙁
Och ju mer jag tänker desto svårare blir det att sova…
Men jag har svårt att låta bli. Kanske är det också så att det är först när man lägger sig som ”allt kommer ikapp” eftersom dagarna går i tvåhundra.
Sömnbrist påverkar alla mer eller mindre. Nu är jag inne på min andra nästintill sömnlösa natt. Först var det ”framtidsoro” och inatt var det rädslan inför dagens operation.
Kanske många anspänningar släpper efter operation så jag kan sova inatt. Eller så fortsätter detta evighets grubblande 🙁
Har ni några ”sov knep”?
Bilden är en solnedgång från Diklo utanför Zadar. Längtar tillbaka…
