Njuter av en kopp kaffe och känner mig så oerhört tacksam.
På ett sätt tacksam över att jag har saker att gnälla över.
Igår kväll fick jag reda på något som verkligen berörde och fick mig att bli otroligt sorgsen och illa berörd…
Vissa ”nyheter” ger en distans till livet och ens egna relativt små bekymmer.
Efter några timmar av sömnlöshet, grubblande och sorgsenhet följt av en hel natt med barnskrik så kan jag bara konstatera att jag känner mig oerhört tacksam till livet och allt det fina jag har…
Ibland kanske man behöver få lite perspektiv på livet och uppskatta allt det man har.
Verkligen Förskolemamman… :-/