Ni vet den där omtalade helvetestimmen? Timmen på sena eftermiddagen då man skall laga mat till hungriga barn.
Jag skulle nog vilja påstå att den oftast fortsätter även under själva måltiden. Och Nej, det är Aldrig talan om nån helylle-myspys-stund. Det är total kaos med siktet inställt på att få det överstökat fortast möjligast 😉
Läste om härliga/ärliga Meekatts middagsbekymmer igår och jag tror de flesta känner igen sig. Den där härliga familjemiddagen och mysiga matlagningen med barnen som många av oss strävar efter. Den finns inte!
Ibland kan man uppnå ett ögonblick, en microsekund av harmonisk familjestund och då gäller det att njuta eller snabbt som bara den slänga upp iPhones och föreviga. Alternativt lägga upp den på FB som ett ”halelulja vi kan” Fast det skapar ju bara Prestationsångest hos alla andra småbarnsföräldrar 😉
Någonting händer med mina små änglar när de vet att det vankas mat.
Lille M vill alltid vara med och hjälpa till men det är så gott som omöjligt när man är ensam med två små hungriga killar. Det skall gå snabbt och smidigt.
Detta blir då en kamp varje dag. Lille M drar sin stol till bänken och börjar ”hjälpa till” panik. Lillebror gör likadant och ramlar såklart! Gråt, skrik och tröstande. Bärande av stolar fram och tillbaka.
En burk tomatpuré åker i golvet och lillebror prövar att rulla sig i det!
Lillebror klänger och klättrar längs mina ben. Sticker till honom små mutor för att undvika värsta utbrotten. Han blir uttråkad och klättrar på stolar upp på bordet medan Lille M gråter och tjurar.
Så kommer doften, japp det är den pikanta doften av bajsblöja!
Att duka bordet innan vi sätter oss funkar inte här hemma. Lillebror river ner allt han kommer åt och vi är trötta på avbrott och porslinsförlust.
Med panik kikar jag på klockan
-Är han inte hemma snart!?
Han skulle bara våga smsa att han är sen….
Så kommer mannen. Barnen blir överlyckliga och de hysteriska gråten byts mot glädjerop. Barnen är glada men jag lovar att ingen är gladare än jag. Äntligen lite avlastning.
Men då slänger han sig in på toaletten! Och kaos bryter åter ut.
När vi sätter oss till bords dröjer det inte länge förrän killarna börjar puttas och bråka. När vi flyttar isär dem triggar de istället igång varann med olika skrik och bus.
Och för den som trodde att de vuxna kan ha en konversation med varann när det sitter en fyraåring vid bordet – Glöm det!
Lillebror kastar inte bara maten runt omkring sig. Tallriken, bestick och mugg flyger alltid iväg som små katapulter kring den charmige ettåringen. Oftast träffas mitt glas av åtminstone en av sakerna under varje måltid med olika resultat.
Lille M kan inte sitta still. Han Flyger av stolen kanske tio gånger vid varje middagstillfälle och Lillebror är inte sen med att apa efter och klättra ur sin höga stol, varpå vi får flyga fram och fånga honom gång på gång.
Mitt under middagen behöver Lille M alltid göra nr 2 (& nej han kan inte vänta).
Fyraåringen är heller aldrig hungrig och leker bara med maten.
Så äntligen är kaoset över. Fyraåringen benådas från bordet trots att han knappt rört maten och ettåringen ser ut som han fått tre tallrikar mat över sig och stolen.
Men här har vi kommit på en perfekt lösning. Vi lyfter försiktigt upp honom och ställer ner honom framför vovve 😉 Kanon!
Efter detta följer den dagliga saneringen av köket.
Den ”härliga Familjemiddagen” är en myt!
Men så kommer den där fina mysstunden vid läggdags då det bara återstår sagoläsning och fyraårsfunderingar 🙂 Då laddas mammahjärtat med lite ny energi och om 30 år kommer jag nostalgiskt tänka tillbaka och bara komma ihåg de där mysiga familjemiddagarna 😉
