Plötsligt blev det tyst här på bloggen. Några av er fina läsare har mailat och undrat.
Det har varit en tuff höst för hela familjen på många olika sätt men
Vi har ändå ensamma kämpat på och försökt att fokusera på det bra i tillvaron.
Och det är väl det som varit det avgörande att man ändå orkat som man gjort.
Men någonstans gick luften ur mig…
När man äntligen kunde andas ut och börja se framåt så försvann orken. Kvar ett blev ett tomrum av kaos.
Därför blev det tystare och tystare här inne.
Ta hand om dig vännen! <3
Tack 🙂
Hej Hanna!
Va ledsen jag blir av att läsa att ni har haft det så jobbigt! Vet själv att det kan vara jobbigt, vi har ju barn i samma ålder…
Men det verkar som att ni har haft det tufft med sjukdomar mm. Jag hoppas att ni kan hålla er friskare under våren!
Ville bara säga att jag ofta tittar in här och det är roligt att följa dig och din familj.
Hoppas du fortsätter att blogga för du är duktig på det!
Kram
Josefine Storm
Tack Josefine dina ord betyder mycket.
Usch ja, känner igen det där! Jag har undrat och undrat och gått in här varje dag och saknat… Ta det lugnt och tänk inte på oss läsare, vi är kvar 😉
KRAM! Jossan
Tack fina fina det värmer…