Blir så trött på mig själv ibland…
Vill så mycket mer än vad som hinns eller orkas med egentligen 🙁
Känner mig som en urvriden trasa efter sjukdomar, isolering, oro, stress, trots, sömnbrist, samtalsbrist, osv
Utan avlastning, där man försöker räcka till och hinna med allt som måste göras.
Och med en ”att göra lista” som bara blir längre och längre.
Dammhögarna växer, pengarna går åt till all medicinering.
Huset kräver sin renovering och mannen kämpar på.
Kommer inte ens ihåg när jag senast hann avsluta en mening till min man (det är ständigt kaos & pockande på uppmärksamhet på alla de sätt).
Ändå måste jag göra en pysslig hemmagjord adventskalender för killarnas skull och Julkänslan! Suck!
Vrider ut och in på mig själv för att allt skall bli så ”perfekt” det bara går
Medan stressen och oron bara växer.
Önskar familjen bodde närmare och framtiden var tryggare …. 🙁
Stryk en del på listan, det blir jul ändå. Det måste inte vara perfekt, barnen är oftast glada ändå. Jag går alltid ut stenhårt och tänker att det ska bakas i mängder, pysslas utav bara den och att barnens ögon ska tindra när dom ser den stora vackra granen bäras in. Sen hinner jag inte ett smack och ungarna är lika glada över köpta pepparkakor, en fesen smällkaramell gjord på dagis och en gles och sned julgran med två toppar.
hahaha, så skönt att höra 🙂 Det är ju sant, jag vet. TACK!