Lille M ligger inne. Sjukhus är verkligen ångestladdade.
Vilka mardrömsdygn vi haft.
I måndagsnatt blev det Ambulansfärd för killarna och mig (varför händer allt när mannen är bortrest?).
Det är verkligen ett mardrömsscenario att ens barn blir allvarligt sjuk när man är ensam, på natten, när man bor på landet, när man har två små barn att hantera själv i krisig situation och en nervös hund.
Lille M fick andningsproblem som bara blev värre och värre. Ambulansen som kom trodde de skulle kunna hjälpa hjärtat på plats men efter fyrtio min blev det snabbt iväg med Ambulansen.
Allting blir kaos. Man gör så mycket tokiga saker i stress. Tex försökte jag kränga på Lille M hans lillebrors bebisbyxor :-/
Mitt upp i allt tråkigt, oroligt och jobbigt måste jag ge en eloge till
Kungsbackas ambulansförare, vilka underbara människor… Och här på Varbergs sjukhus, när vi kom in, massor med lugna och proffsiga personer som hjälpte Lille M på Akuten och nu på Barnavdelningen kan jag bara säga – rätt personer på rätt plats. Så mycket Fantastisk personal som hjälper när livet är tufft. För det är lite tufft nu 🙁 .
