Idag har varit ”en sån där” dag.
Lägger mig Äntligen till sängs, helt slut men alldeles för uppjagad för att få en blund på några timmar.
Denna trotsiga, tokiga och stressiga dag avslutades med tre timmars oavbrutet skrikande från Lillebror (som var övertrött men absolut inte ville sova).
Allt det där som skulle göras när killarna somnat ligger fortfarande kvar i stora högar och huvudet mitt känns tungt.
Men nu… Nu, sussar mina hjärtan på varsin sida om mig och kärleken är så stark till dem att den bränner i bröstet (eller kan det vara halsbränna?!) 😉 Nej skoja bara!
När man tittar på sitt barn sovandes fridfullt så är kärleken nästan obeskrivbar. Då glömmer man det mesta. Eller hur?
Imorgon är det tidigmorgon med sjukhusbesök före dagis. Känner redan morgonstressen och funderar över hur jag smidigast skall ”hantera” Lillebror och hålla handen på Lille M när han tar sina prover. Som upplagt för kaos 😉
