Mannen har kommit hem nu på kvällen och killarna bokstavligen klättrar runt på honom. Själv står jag vid spisen och ”slänger ihop” lite Boeuf Bourguignon bara sådär 😉 (vi är alla glada att mannen är hemma).
Efter natten som var så är jag särskiljt glad att han kommit hem. För i natt hände det nämligen Igen . . . Jag blev mörkrädd!
Inte lite sådär mysigt-buhu-rädd utan shit-jag-kan-inte-andas-rädd! Hatar när det händer och förstår inte riktigt varför.
Nej, det är inte spöken och övernaturliga saker jag skräms av utan människor (inbrottstjuvar, våldsmän & psykos).
Sedan gör det ju inte saken bättre att spislarmet gick igång på entréplan kl 03.00 inatt (Lillebror hade varit klåfingrig och ställt in långkok)
Och jag blev ju inte heller mindre rädd när jag låg där som mest rädd (kl 01:59) och lyssnade intensivt efter ljud och mobilen plötsligt säger nått i stil med
– weehoo time to brush your teeth! Hatar den där barnappen, den får tokspel på nätterna och synkar eller nått!?
Men det är såå jobbigt (& pinsamt) att bli mörkrädd som vuxen… Finns ju liksom ingen att trösta sig eller lugna ner sig hos. Bara att bita ihop.
Blir ni mörkrädda ibland?
haha men åh jag känner igen mig i dig och jag tycker synd om dig!
jo ja kan vara det ibland =)
kram
Tack! Skönt att höra! Blir knäpp på mig själv ibland 😉