Äntligen kryper jag upp i soffan. Dagen har gått i tvåhundra och jag har försökt packa hela familjens saker samtidigt som jag haft en gnällig och missnöjds bebis på armen.
Även om vi bara skall åka iväg några dagar så blir det ett mindre flyttlass när man har barn.
Men nu skall allt vara klart till småkillarna, vovve och slutligen även till mig. Fast nått har jag säkert glömt 😉
Till och med vovves pass är nerpackat!
