Blogg-tystnad…
Vår familj har haft ett ganska tufft år (framförallt höst). Det ena jobbiga/tråkiga har avlöst det andra men jag har, här i bloggen (av flera olika skäl) valt att fokusera på det positiva (som också varit såklart). Ingen vill ju lyssna på en gnällspik, eller hur!
Ju fler jobbiga och tråkiga saker som hänt desto färre inlägg har det blivit.
Jag har väntat på att allt skall vända så jag kan börja skriva igen men inser att livet inte fungerar på det sättet. Då kommer det förmodligen vara tyst här allt för länge (& det vill jag ju inte heller).
Därför väljer jag nu att bryta ”blogg-tystnaden” och delar med mig av vår ”vardag” (som den är just nu) utan att gå in i det för mycket.
I helgen skedde ytterligare en tråkig incident.
I helgen valde min mans lillebror att
släcka sitt eget liv. . .
Det finns så otroligt mycket jag skulle vilja skriva om detta, otroligt mycket sorg, tragiska livsöden, familjerelationer, syskonkärlek, vuxenansvar, föräldrasvek, mörker, kärlek, tomhet….
Men jag väljer att bara berätta för er att
– Vi har Sorg i vårt hus (med allt det innebär).
Till min man;
– Älskling du är imponerande stark i denna ofattbara sorg och en fantastisk förebild för dina söner <3
Kärlek till dig…
Men usch vad hemskt och sorgligt! Önskar er all lycka i framtiden!
Tack…
Era fina ord värmer
En stor kram! Jag hoppas att 2013 bringar er mer lycka än motgång. Ta hand om varandra!
Tack! Ja, så måste det bara bli nu…
Skickar över en kram och hoppas att 2013 blir en vändning för er!
Tack! Det är det jag hoppas på också.