SaWiiK

stay strong.. stay positive.. Yup!

Ibland tar man en tripp ner till depptänket.. jobbigt MEN man ska alltid försöka få ordning på sina tankar. Jag vet.. det är inte lätt! Jisses jag om någon har varit där & vänt allt för många gånger under mitt 31åriga liv. Värst var det för 1 år sedan..

Hade jag inte själv insett & packat mina väskor så skulle jag med rätt stor säkerhet inte funnits här idag. Jag slutade äta.. la all den lilla energi jag hade på Love.. jobbet blev min tillflyktsort & jag mådde så sjukt dåligt.. vikten rasade.. inte konstigt jag vet! Strax innan sommaren vägde jag 46 kg mot mina 154 cm.. erkänner jag såg för smal ut då.. men jag tog mig upp om än sakta. Idag väger jag några fler kg mer & är nöjd med min kropp! Tränar & fokuserar på att bygga lite snygga muskler samt fått igång aptiten.

Att ta klivet från 11årigt samboliv till ensamstående var vändningen.  Jag är så grymt STOLT över mig själv att jag en dag insåg faktum.. skulle jag må bra igen.. orka ta hand om Love & vara en bra mamma så var det bara att fixa lägenhet & packa väskorna. Hade en sån enorm tur att EXAKT samma lägenhet jag bodde i 3 månader 2012 då 1a försöket till ensamstående skedde var ledig igen. Snabbt som ögat tog jag den trots ekonomin sa nej för viktigast var att överleva psykiskt. Resten fick jag ta sen. Jisses vad jag kämpade med att packa & vet inte hur många gånger jag körde Hondan fram & tillbaka mellan huset & lägenheten. Som tur var fick jag hjälp av Loves pappa att flytta de stora sakerna. 

Flyttad & klar med det största steget målade jag om hela lägenheten. Benvitt som hyresvärden bestämt & bistått med. Under tiden fixade jag med möbler.. sålde av gammalt & prioriterade MIG för 1a gånget på typ evigheter. Love var mest hos sin pappa då jag hoppades på att få ett dagis (förskola) snabbt så varannan vecka skulle funka smidigt då jag jobbar i butik & i grannstaden men icke. Nu i efterhand är jag glad för det tog tid.. absolut inte för att jag inte ville ha mitt barn utan för jag behövde det. Så långt hade det gått.. jag hade dock Love i princip varje helg & tisdagar då jag jämt är ledig. Nu har han nytt dagis som han trivs perfa på & varannan vecka funkar perfa likaså!

Relationen med Loves pappa är bra.. vi har båda en sund syn på seperationen & vill båda Love det bästa!  Han är nr1.. ALLTID. Jag är så tacksam för att jag får vara hel igen även om jag fortfarande ibland kan känna deppen komma. Men jag vet jag har så oerhört mycket att vara glad för.. lykklig för att jag inte tillåter mig dras ner. Aldrig att jag kommer må så dåligt igen!  Love hjälper mig att ha en fast punkt i livet jag kan luta mig tillbaka på. Visst är det kämpigt att vara ensamstående!  Inte ett snack om den saken.. men vill man så kan man! Just keep on fighting for YOU!

Pöss & gonatt!