Ja, vad ska jag säga… Ibland blir jag bara trött på vissa i min närhet. Många tycker tydligen att jag gör fel som flyttat från huset. Ofta får jag höra dessa fraser:
#men det är ju så fiint!
#perfekt för Love ju
#billigare kan du inte bo
#men det är ju bara att renovera?
Jo, visst är det bra argument men verkligen det viktigaste? Är inte det absolut viktigaste att JAG, LOVE & ev JANNE mår bra? Om det finns en gnutta chans till att vi kan bli en familj igen så spelar det väl ingen roll om vi bor i lägenhet, i hus eller varför inte i en kartong?! Visst det var skönt & bo i hus men bodde jag i rätt hus för mig?
Suget efter en 1plans är stort, vilket det har varit från början men jag ville ge detta huset en chans – jag såg möjligheter. Nu, 5 år senare & 1 älskade liten Love så trivs jag inte helt 100 här. Det är för mycket att renovera (kanske bara i mina ögon) men vadå, jag ska ju O R K A !!
Ibland kan jag känna att det kanske, kanske finns en liten chans det kan bli Janne & jag igen men då får vi KÄMPA. Inte bara jag utan båda 2. & extra mycket om vi ska bo kvar i huset. Jag menar inte att vi ska tipp topp renovera i så fall men komma igång igen med en del småfix & planera in exakt när,var,hur. Lägga upp en buffert & jämföra priser osv. För huset har tagit en stor del av min energi & jag har haft ångest av att vakna upp i det…
Men när några i vår umgänge krets ska påpeka ”att det är ju bara göra så” eller ”att sånt ni gjort ska ju vara så minst 10 år till”. Just där syftades det på att måla om ett parkettgolv & byta tapet i kök. Men visst, man ska prioritera men är inte det upp till mig/oss i så fall? Kan vi inte få reda ut detta själva?
Blir bara så less & min ork är totalt slut. Så tack & adjö. Ta det älskade huset & kör upp det nånstans, jag väljer min & Loves lycka framför det!! & visst tyck vad ni vill men respektera MIG & mina åsikter, tack!
Håll tummarna för att spekulanten på måndag åtminstone lägger ett bud!! Pleeezz!!
Sorry om det är lite flummigt skrivet, är mega trött!!
Posted by using WordPress for HTC
Emmie! Tack för ditt pepp! Visst är det jobbigt att folk m å s t e ha så många kommentarer angående diverse. Jag tycker en hel del med men jag känner dock inte att jag jämt måste säga det. För varför skulle de i min närhet må bättre av att jag ger negativa åsikter istället för positiva? Sen kan iofs en negativ kommentar vara stärkande och behövande i sig men inte alltid nödvändig att uttrycka. I mitt fall känns det ofta att det väljs att säga för att jag är dum – som om att jag inte fattar vissa saker själv.
Jag tycker det är oerhört starkt av DIG att veckopendla med en 20 månaders och en liten i magen. Men funkar det för dig så KÖR! 🙂 Vi kvinnor måste nog våga visa framfötterna och göra som VI vill. Jag jobbade ju samma dag som Love föddes. Stod med värkar till vi stängde vid kl.18, sen hem till en kollega för firande fram till kl.22, sen körde jag hem mig & bilen och var inne på BB kl.23 och Love föddes 04.36 på morgonen. Om jag gör om det? Jajamänsan!
Jag hade inte pallat att ligga hemma och vanka av & an utan åkte till jobbet för att få tänka på annat. & det funkade ju. 😀
Lycka till, Emmie! & tack för att du läser min blogg. 🙂 Kramar från Love & mig
Heja heja! Har läst din blogg ett tag nu, men inte kommenterat tidigare. Jag håller fullständigt med dig i kravet och önskan om respekt för människors olika val i livet. Någonstans verkar det som att denna respekt försvinner när människor ( och då framförallt kvinnor) gör val som avviker från den sociala normen. Själv veckopendlar jag med en 20 månaders och en till i magen och blir ständigt utsatt för kommentarer om mitt resande och frånvaro från hemmet. Kommentarer, som kanske i bästa fall yttras i välmening men, som till och med en tvååring förstår sårar. Förstår inte varför människors val (så länge de inte resulterar i skada för andra) måste kommenteras och diskuteras om personen själv inte öppnar för detta. Så bra skrivet och stå på dig! Med önskan om mer respekt och snällhet