3/4 publicerar sina barn på internet enligt en undersökning Loppi har gjort bland 4000 föräldrar.
Jag representerar delen som faktiskt publicerar mina barn, ingel fel med det tycker jag om man inte lägger ut bilder som kan kränka barnet. Jag skulle till exempel inte lägga ut en bild på något av mina barn mitt under en trots med tårar åt alla håll eller på något annat sätt skriva en nedlåtande text riktat mot mina barn.
Jag tänker med sunt förnuft, hur skulle jag själv vilja exponeras i sociala medier, lägger jag ut bild på mig själv som jag inte gillar? Förmodligen inte!
Nu är mina barn så pass stora så de väljer själva om de vill vara med på bild eller inte, oftast går det bra men båda kan även säga nej ibland vilket jag såklart lyssnar på.
För några veckor sen var jag på en föreläsning via jobbet och plötsligt dök en bild upp på min Julia på föreläsarens powerpoint. Bilden är något år så först tänkte jag bara att hon var väldigt lik Julia men några sekunder senare insåg jag att det faktiskt var mitt barn som vi nu alla satt och tittade på. Det var en märklig känsla!
Att hon finns med i deras powerpoint gör mig egentligen inget men jag hade uppskattat om de frågat först, bilden de tagit är ju kopplad till min blogg där mailen tydligt står utskrivet.
Lägger du ut bilder på dina barn och funderar du på om de hammar i orätta händer?
Jag har tänkt på det mer och mer då en bild på Millie plötsligt dök upp i ett sammanhang. Men samtidigt så är samhället så kopplat till de sociala medierna både i förskolan och skolans värld. Däremot, precis som du skriver så respekterar jag när de säger nej (barnen). Millie börjar bli så stor och säger ifrån. Men ibland slås jag av att det faktiskt är lite läskigt…även att blogga eftersom man inte känner till alla som läser bloggen. Jag har blivit mer noggrann med vad jag delar med mig av i alla sociala medier. Kram