Nyss fyllda 22 och den här guldklimpen tittar ut!
Någon mindre version dock, barn nummer två hann vi bli 28, sex år mellan!
Finns det några skillnader mellan att vara en ung mamma mot att få barn senare i livet?
Svar: Ja! Iallafall hos mig!
Som ung mamma eftersökte jag perfektion, min mammaroll skulle vara nästintill perfekt eftersom det kändes att jag hade ”ögonen på mig”, om det var så eller ren inbillning har jag än idag inte fått klartecken över. Som ungmamma var jag konsekvent, ett nej var ett nej, guldklimpen var hårt drillad, på ett bra sätt. Mina vänner kallade mig militärmamman, med glimten i ögat såklart!
Jag var så mån om vad andra tyckte, att de skulle tycka att jag klarade av mammarollen, vid barn nummer två struntade jag fullständigt i vad andra tyckte och jag har konstaterat att ett nej faktiskt kunde förvandlas till ett ja. Andra skillnader är att jag är mer orolig som mamma nu än jag var när jag var ung. Konstigt nog, tycker att erfarenheten borde gjort mig lugnare men så har det inte varit.
Barn nummer två då var vi som sagt 28 och hade helt andra förutsättningar, fasta jobb, hus, bil och stabil ekonomi, vilket vi inte hade när E kom. Två olika förutsättningar!
Men jag kan inte påstå att det gick varken bättre eller sämre vid något tillfälle.
Jag kan nog säga att jag var piggare med första barnet mer lek, ordentlig mat ifrån grunden, inget godis förrän långt upp i åldern, gick på babymassage, babysim, öppna förskolan och så vidare sen om det var en släng av ”första barnet syndromet” eller inte vet jag inte, ingen av de aktiviteterna gjorde jag iallafall med barn nummer två.
Vid vilken ålder fick du ditt/dina barn?
Var inte speciellt ung då jag träffade maken vid 25 och efter att vi började försöka skaffa barn tog det 6 år innan ett knyte landade hos oss. Med en jobbig resa i bagaget och totalt 5 misslyckade försök bakom oss var jag säker på att något skulle gå snett även denna gång… Detta fångades tyvärr inte upp av vården, vilket medförde att jag totalkraschade 3 dygn efter att vi lämnat BB när jag insåg att bebisen nog skulle överleva. :O
Första barnet kom när jag var 34 och efter den taskiga inledningen hade vi 2 underbara månader tillsammans undrr sommaren. Maken började sen att jobba och jag var helt förstörd över att han varken åt eller sov som jag förväntade mig. Var en kontrollmänniska in i minsta detalj. Definitivt militärmostern sedan innan… Maken blev därför föräldraledig från 3, 5 månad till 1 års ålder pga flera omständigheter men främst för att jag var orolig för mitt barns säkerhet tillsammans med mig…
Barn nr 2 var jag 37 och inställningen hade blivit mer ”funkar det så funkar det”. Denna gång sa vi att ett försök ger vi det, blir det ingen bebis så har vi ju vår guldklimp. Genast fick vi en bebis… Allt togs numera med en nypa salt. Mycket kompromisser med storebror, jag jobbade hemifrån när lillan sov under en period vilket var underbart.
Kort sagt har det varit en utvecklande resa. Ledarskapsutbildningar har fått en annan innebörd. ;)
Jag tror att den största skillnaden oavsett ålder ligger i första barns mamma och flerbarnsmamma! Med fler barn har du inte möjligheten att få allt perfekt. Jag är glad om vi kommer ut genom dörren vissa dagar och har sänkt mina ambitionsnivåer vilket är hälsosamt och gör att jag är mera här och nu.
Vi fick vårat första barn när jag var 21 och sambon 23. Idag är jag 26år och har 3 barn, bil, hus, jobb osv. Samhället har en förutfattad mening om hur livet är för mej/oss och pga det tror jag att man någonstans känner att man måste bevisa något. 26år och REDAN 3 barn! OJ!
Skillnaden på föräldraskapet nu och för 5 år sedan är enorm. Nu känner jag en mkt större trygghet och ro i att vara mamma.. Och man skiter i vad andra tycker och tror!
Jag fick min dotter när jag var 17 år och mitt andra barn när jag var 38år. Han fyller snart 1 år. Jag trodde jag skulle känna mig mer lugn och erfaren 21 år senare men inte det. Erfarenhet ja men lugnare nej. Mer orolig för minsta lilla grej. Googlar och ringer 1177. Mer brydd om utveckling, vad som är ”vanligt” osv. När jag var 17 tog jag dagen som den kom. Min dotter fick utvecklas i sin takt utan en massa funderingar. Hur som helst är det häftigt att börja om efter så lång tid. Känns som man är mamma för första gången igen. Nu vet jag också att det är min sista. Min son är ett mirakel.
Jag han fylla 18 år 2 månader innan min prinsessa tittade ut :)
Jag var 18 när jag fick första, 20 med andra och hinner precis fylla 22 innan jag får tredje :)
Jag är också ung mamma! Fick mitt första när jag var 20 och andra nu vid 25. Barnen är nu 4,5 år respektive 2 månader. :)
Var 25 med första, 27 med andra och 29 med tredje. Har i många sammanhang känt mig ung, även nu vid det sista barnet. De flesta förutsätter att det är första barnet och får en chock när jag har två till.