Jag har kommit över en barnbok, Mia och farmor som belyser ett svårt ämne när det kommer till barn, döden! 
I inledningen av boken behandlad begreppet död med förra olika synonymer. Mia som har huvudrollen i boken bearbetar sina egna känslor efter sin farmor samtidigt som hon försöker klura ut varför andra inhemnes omgivning visar sin ledsamhet på så olika sött.
Mamma kan inte sluta gråta medan pappa är mest tyst. Mia minns tillbaka och tänker tillbaka på deras stunder tillsammans när de lagade plättar, vem ska nu laga plättar?
När jag läser boken för min sjuåring hemma så väcks det en del tankar, främst om vart de som gått bort hos oss befinner sig nu. Vad gör dem, har dem de bra? Även om det var något år sedan vi drabbades av någon i vår närhet som gick bort tycker kah det är viktigt att prata om dem även om det ibland kan kännas ledsamt, jag ör helt övertygad om stt det i sig är en bearbetning. Hos oss hjälpte bilderna i boken till, det kom en del frågor som inte väckts till liv innan.
