Sarianne

Jag läste ett inlägg tonen på nätet speglar en råare offentlighet som utgår ifrån en debattartikel där Camilla Läckberg tar ton mot den nya råa tonen på sociala medier. Hur förändringen mot ett hårdare klimat förvärrats bara under de senaste tio åren.

Jag skulle kunna skriva en roman om ämnet och dess framväxt men ibland känns det tämligen meningslöst då jag dagligen ser kommentarer ifrån vad jag utläser vuxna människor, syrliga kommentarer, rent hat och missunnsamhet. Det läses in saker mellan raderna och texten omvandlas och läses utifrån dina egna värderingar och erfarenheter vilket i många fall är oundvikligt. Men det är lite här iallafall min skrivådra stannar upp i ett par sekunder, behöver jag verkligen uttrycka allt som jag tycker är fel, behöver alla i min omgivning få veta om det. Pekpinnen och aja baja hur tänkte du nu?

Tid för eftertanke, är det här en smart idé, kommer den här kommentaren att medföra något gott, konstruktiv kritik ja självklart men ren och skär informativ information om att jag gör det där minsann bättre än dig och därför är du sämre än mig mentaliteten börjar ta över.

Jag är med i en föräldragrupp på Facebook som dagligen postar mängder av frågor och tankar ifrån föräldrar som inte hunnit samla på sig så mycket erfarenhet eller av annan orsak känner sig osäkra. De människorna trycks ju ner inom loppet av att inlägget legat uppe i tre minuter. Som om vi avsiktligt försöker skada våra barn? Varför utgås det ifrån det? Jag har aldrig skrivit något, fast jag egentligen har många tankar och idéer om det som frågas över. Eftersom mina barn är så pass gamla så har jag gått igenom många förkylningar, stadier av ont i magen och vilka som i mitt tycka är bra vinterkläder men jag väljer att inte lägga mig i där även om de jag tänkt skriva är av god ton. Herre min gud om jag råkar skriva att jag gillar Polarn o Pyrets kläder när någon annan VET att Didriksons är bäst, då är man inte mycket värd.

När vår äldsta var liten läste jag ofta trådar på familjeliv, första barnet, osäker och ung så var det ett enkelt sätt att få snabba svar på saker som andra redan gått igenom. För 13 år sen var det (vad jag märkte) ett gemytligt klimat, jag fick flera vänner därigenom men bara något år senare gick det snabbt utför. Familjeliv där alla vet bäst är nu mera föräldragrupper på Facebook och jag märker att dessa nu börjar ta över bloggar och instragram.

Tryggheten med att kunna vara Anonym!?
Är det det som gör att man vågar skriva vad som helst på nätet?

Vi måste ta ett eget ansvar, tycker vi att den här digitala kulturen är okey, vi som har tonåring hemma pratar ofta om hur man beter sig på nätet och här har vi huvudansvaret att föregå med gott exempel. Jag kan hetsa upp mig över saker jag läser men då väljer jag ofta att skicka länken till en kompis och så diskuterar vi det i några minuter och sen är det liksom bra. Det som jag ser som den största förändringen nu på senare år är att näthatet är så pass utbrett. Bara bland mina bloggkollegor inklusive mig själv kan jag se att under de senaste året har de elaka kommentarerna ökat kraftigt. Hur förhåller man sig till att få kommentarer som är riktade till dig som person om något du gör som (oftast) misstolkas av någon? Mina tanke har alltid varit att inte bemöta de som valt att ha nedtryckning som utgångspunkt för att jag inte vill ge dem mer uppmärksamhet, det är inte alls självklart att jag publicerar de kommentarerna heller. Ändå är jag förhållandevis lyckligt skonad ifrån denna typ av näthat men de förekommer och jag tänker på de som varje dag får kommentar efter kommentar. Usch!

Om jag så bara kan få en människa att tänka sig för hur den formulerar sig eller försöka leva sig in i känslan över hur det själv skulle kännas att få just den kommentaren som du just nu tänker skriva så är det iallafall en kommentar mindre som någon behöver utstå!

Märker du av att det blivit ett hårdare klimat på nätet?