Sarianne

Idag känner jag en sån tacksamhet, tacksam över att ha fina vänner som visar omtanke när akuten behöver uppsökas, fina vänner som bryr sig och det sätter spår ända in i hjärteroten vill jag lova. Idag fick vi åka in med Julia till akuten. Sent på kvällen fick hon flera utslag på främst ryggen och bara inom loppet av tio minuter hade det spridit sig till benen, ytterligare en kort stund senare var hela ryggen full och det började vandra mot halsen och det kliade även i halsen.

Vi bestämde efter att ha pratat med 1177 att det var dags att åka in och ha det under uppsikt. Utslagen fortsatte att sprida sig mot magen och i bilen in blev hon hes och trött då kände jag att hjärtat började dunkade lite extra. Som det kliade också, lilla vännen. Vi fick träffa sköterskan och sen läkaren, ännu mer utslag, vi fick medicin som skulle ta bort klådan och utslagen avstannade, kom lite nya på armen och i armhålan bara. Efter att vi undersökt så medicinen verkade som den skulle fick vi åka hem med en dos att ge imorgonbitti och recept på mer tabletter.

Den här lilla olycksfågeln drabbas av det mesta känns det som. Vi fick aldrig riktigt klart för oss om det var en allergisk reaktion eller inte, återstår att se om hon reagerar på liknnande sätt igen. Hon somnade väldigt gott i bilen på väg hem iallafall kan jag lova och jag kommer somna minst lika gott nu. Tack fina L för att du spenderade tiden på akuten med oss ändå in på småtimmarna!