Jo det är nämligen jag själv, nyblivien 35åring!
Galet!
Hur blev jag 35 tänker jag för mig själv samtidigt som jag tittar på en snart 13årig dotter och en nybliven sjuåring.Logiken finns men inte förståelsen, känner mig som 27 varken mer eller mindre. Ska jag vara riktigt ärlig så har jag drabbats av en extrem åldersnojja sista månaderna och dagarna innan var det riktigt illa. Elin berättade för mig att jag levt i ca 12.500 dagar, det är ju verkligen ingenting! År känns många men tänker man dagar så fick det mig att omvärdera halva min värld. Tur att ångesten gick över samma sekund som jag hörde familjen trippa på tå och komma insjungandes imorse. Mannen har planerat lite av både det ena och det andra. Min envisa förkylning och extrema halsont har äntligen släppt så känner mig redo att fira in den här 35årsdagen.
Om två helger kommer ett gäng med blandade men alla härliga på sitt sätt hem till mig på lite firande ser jag verkligen fram emot. En av dagens höjdpunkter var att prata i telefon med min allra äldsta vän, 30 år har vi varit kompisar – helt otroligt!
