Det här med campingliv och mat är en historia för sig själv, vi hade köpt med oss två engångsgrillar hemifrån som vi skulle grilla korv på när vi kom fram sent första kvällen. Den ena ville inte ens starta men nummer två fick vi (läsa jag) efter mycket om och men fyr på, jisses. Fas ett i överlevnad höll på och skita sig d.i.r.e.k.t.
Ok, föräldrarna lyckades ordna med mat till sina barn tältet hade vi uppe, ska erkännas att det kom en del svordomar och dödslängtan innan vi bestämde oss för att testa och se om det gick vägen. Det gjorde det och underhållningen tog därmed slut för övriga tyska gäster på campingen. Inget är väl som den tiden då 38 andra campingssällskap beskådar i hopp om att vi ska misslyckas totalt samtidigt som man är beredd att börja googla efter närmsta hotell.
Men det går riktigt bra det här – vi lever, vi är skitiga mellan tårna, stormköket bjuder på kulinariska rätter (typ) och som sagt tältet är vattentätt. Tyskarna ler mot oss som exotiska upplevelser, tror de visualiserar oss med älghorn därav denna entusiasm över att hylla oss. Synd att de inte kom på vår nationalitet igår bara när tältet skulle resas.
Jaja, vi reder oss själva som en kär vän skulle ha sagt!
