Senaste tiden hört jag mig själv säga, snart…snart…snart, inte nu, snart…som om mitt vokabulär enbart består av de orden!
När man lagt sig till sängs för kvällen och hör de tunga sovande andetagen funderar jag över varför jag inte kunde avvara de där futtiga minuterna. Minns inte ens vad som var så viktigt i just den stunden. Jag tror att många känner igen sig, varför ska det vara så svårt att vara närvarande med hundra procents fokus, gäller inte bara att avvara de där extra fem minuterna utan samhället och livet rent generellt.
Lagar jag mat, bläddrar jag gärna i en tidning samtidigt, är jag ute och reser planerar jag redan under semestern nästa resa, strävan mot något nytt. I takt med att barnen växer upp så funderar jag allt mer på de är, någon oformell form av åldersfunderingar. Vår minsta går vidare från förskolans värld och in mot skolan efter sommaren. Åren tickar på utan att man hinner reagera, utan att vara närvarande, det bara rullar på.
Vardagen biter tag i en med läxläsning, barnens fritidsaktiviteter vilket är något vi prioriterar hemma hos oss, tiden för samtal räcker inte alltid till, när hinner vi sitta ner för dagliga långa samtal med de måsten som finns omkring oss. Det jag också funderar över är tiden ett mellanstadiebarn ska behöva ägna åt studier hemma, en ålder där mycket händer och i tillägg till detta en sjukdom som inte alltid är helt lätt att förstå, en sjukdom som försvårar skolan en sjukdom som kräver mycket studietid hemma för att hänga med när övergår gränsen för när studierna tar överhand om det sociala. När ska barn få vara enbart barn och finna tiden att enbart vara just barn, utevistelser långt in på sommarkvällen med kompisar utan att behöva känna stressen över att läxor ska göras.
Ibland önskar jag att tiden kunde frysas, frysas i en ålder där inga måsten finns, lek inpå sommarkvällen är ett självklart val i vardagen, vattenkrig, geggamoja i sandlådan och fantasilek med kojbyggen, hela världen ses med nyfikna upptäckarögon utan känsla eller förvarning om den framtida stress du kommer mötas av. Jag vill frysa mina barn i den åldern, eller frysa tiden för att bara kunna vara här och nu.
Hur löser ni vardagspusslet på bästa sätt?
