Den här jobbande delen av mitt liv har inneburit att jag somnat i soffan varje kväll sista två veckorna.
Hör och häpna höll ut till 21 idag, ögonen går i kors och bara vetskapen om att pallra sig ut ur soffan känns som en omöjlighet. En annan intressant tanke jag slogs över igår var lyckan över sovmorgon, ställde klockan på 7 och tyckte det var sovmorgon. Vad hände med de där att få sova till 12-13?
Trots sömnbrist och tidiga morgnar har jag världens bästa jobb som väntar runt hörnet.
Vad härligt att känna så för sitt jobb! :)
kram!