Retromania

Förutom att blogga här på Retromania skriver jag också krönikor varannan vecka i Aftonbladet Härligt hemma. Här ska ni få läsa om hur det gick när vänner till mig anlitade svart arbetskraft för badrumsrenoveringen.

Varning för renovering!

Vi lever i renoveringarnas tidsålder. Folk river bort, kastar iväg och byter ut på löpande band. Nästintill nya kök slängs på tippen eller säljs på Blocket för en spottstyver för att någon vill sätta sin egen prägel på sitt hem. Själv hyperventilerar retro-jag av ångest när jag ser snyggt 70-talskakel knackas sönder och felfritt, avokadofärgat badrumsporslin hamna på tippen. Bara för att bli utbytt mot Ifös senaste och vitt standardkakel från Höganäs.

Nyligen skulle några vänner till mig och min man renovera sitt badrum. De hade börjat själva men fick inte till det så där Timell-snabbt och enkelt och bestämde sig därför för att ta hjälp av några hantverkare som kompisars kompisar tipsat dem om.

De berättade för oss om sina badrumsplaner och avslöjade då också att arbetskraften de tänkt anlita var svart. Vi undrade om de inte skulle tänka om på just den senare punkten, och radade upp alla risker med svart arbetskraft, i hopp om att kunna övertala dem. Hade de tänkt på att man kan bli rejält blåst, att den som jobbar svart inte får någon pension, eller har något skydd om det skulle hända hen något, att badrumsjobb ska vara ”fackmannamässigt” gjorda och att hantverkare som jobbar svart kanske inte har riktigt den kompetens som krävs? Jodå, men de höll ändå benhårt fast vid sitt beslut och snart hade de bokat sina arbetare.

Följande måndag ringde det på dörren hos våra vänner. Utanför stod tre blåklädda män med stora leenden och ännu större muskler. Vännerna visade dem badrummet, gipsskivorna och kaklet och gick sedan till jobbet. Under dagen ringde de med jämna mellanrum för att kolla hur det gick. Byggkillarna jobbade på bra, verkade inte ens ta några pauser och våra vänner var nöjda över att de verkade få valuta för pengarna.

På kvällen när de kom hem från jobbet, med middagskassar och trötta småbarn i händerna, tog de en sväng in i badrummet för att se hur det gått. Men när de försökte tända lampan var lampknappen borta! En närmre undersökning visade att hantverkarna helt enkelt monterat gipsskivorna över den. Ursinniga ringde de upp sina byggkillar och klagade, förklarade att de naturligtvis inte kunde gipsa över lampknapparna, att de var tvungna att göra om och göra rätt varpå byggkillarna bad om ursäkt och lovade att åtgärda felet.

Tisdagen kom och hantverkarna med den. Våra vänner gick till jobbet och lämnade renoveringen att fortsätta. Återigen ringde de med jämna mellanrum för att kolla hur det gick och jodå, den övergipsade lampknappen var nu fixad och gick att komma åt utan problem. När vännerna kom hem från jobbet på kvällen gick de återigen raka vägen in i badrummet. Där fann de mycket riktigt en lampknapp som gick att komma åt utan problem. Men anledningen till att lampknappen gick att komma åt var inte för att hantverkarna gjort om och gjort rätt, utan för att de helt sonika sågat ut ett hål ur gipsskivan genom vilket man nu kunde nå knappen.

Det var första och sista gången våra vänner anlitade svartjobbare. Att åtgärda hela det felrenoverade badrummet kom att kosta lika mycket som att renovera både badrummet och köket tillsammans. Vitt. Så de lärde sig en läxa.

Och sensmoralen i den här lilla historien? Jo, det är förstås att man aldrig någonsin ska anlita svart arbetskraft. Plus att det straffar sig att riva ut snyggt och felfritt, avokadofärgat badrumsporslin.

Det är inget fel på gamla badrum alls! Bild Villeroy & Bosch