Så hamnade jag där igen, fast jag har bestämt mig för att INTE göra det … Det är nämligen så sjukt mycket folk på Kyrkornas Second hand på Ekerö att jag tappar lusten att loppisfynda redan innan jag hittat en parkering. På en loppis ska man kunna gå runt och mysa, tycker jag. Inte trängas, svettas och bli trampad på fötterna. Men det är tyvärr just vad man får göra på Kyrkornas loppis. När man väl kommer in. För först får man stå utanför och köa sjukt länge.
Hur som helst hamnade jag där ändå idag, men väl inne i trängseln så hittade jag faktiskt en lite snöboll från Kosta Boda. Det är en av mina favoritljusstakar, designad av Ann Wärf 1973. Det är den andra till min nystartade samling och jag hoppas att det blir många fler. Jag tycker att de passar så fint ihop med mina Festivo-ljusstakar av Timo Sarpaneva.
30 kronor fick jag betala för en sådan här skönhet. Dryga hundringen kostar den ny.
Tillsammans med fikat med de gudomliga, hembakade kanelbullarna som man kan köpa på loppisen så kom jag fram till att det ändå var värt att trängas lite. Men nu får det dröja till nästa besök. Om de inte utökar sina öppettider förstås, så att besöksströmmen sprids ut och man kan shoppa i lugn och ro. För då tillbringar jag gärna mycket mer tid i de mysiga lokalerna i Troxhammar gård.
Så här tomt skulle jag gärna ha det när jag loppisshoppar. Bild: Kyrkornas Second hand.
Senaste kommentarer