En tanke som slår mig ibland och gör att jag kan bli sittandes men en hjärna som snurrar runt är den att jag är fast med Fredrik för all tid framöver…
Visst blir man det när man får barn?
Innan vi fick Charlie, eller ens hade köpt lägenheten ihop hade vi ett ”vanligt” förhållande. Ingen delad ekonomi, inga lån ihop, inget gemensamt boende, vi var i stort sätt fria att gå när vi ville. Hade vi bestämt oss för att göra slut så hade det varit tack å hej och sen hade vi aldrig behövt ses igen. Nu är det annorlunda. Vi kommer alltid att ha med varandra att göra, oavsett om vi bestämmer oss för att gå isär. Tanken är rätt skrämmande. Vi kommer alltid att ha ett(förhoppningsvis 2) barn ihop som vi kommer att uppfostra tillsammans. När barnen blir stora kommer det förhoppningsvis barnbarn också, och med det alla kalas och sånt som vi kommer träffas på.
Självklart så vill vi leva med varandra resten av livet men man kan aldrig veta säkert, det finns aldrig några garantier.
Jag kan inte riktigt prata med Fredrik om detta, han blir bara arg och frågar varför jag tänker på det, det kommer ju ändå aldrig att hända. Han har kanske rätt, men jag kan inte låta bli. Vissa tankar liksom förföljer en…
Kommentarer