Jag måste sluta jaga efter mer.. Jag måste vara nöjd med det jag har. Jag kan avsolut utveckla det jag har men jag måste bli mer tacksam.
Ibland ställs man inför olika skeden i livet där man måste trycka på paus och försöka leva i nuet, just detta går jag igenom just nu. En nära vän till mig går just nu igenom något fruktansvärt, hon är nära på att förlora sina barn i magen. Jag är helt förstörd inombords för jag känner med henne, jag lider med henne så mycket. Jag kan inte föreställa mig hur det känns men känslan att vara orolig för sina barn kan jag känna. Minns när jag låg inne med Melker, att vara helt hjälplös och bara vänta och lägga allt förtroende i händerna på några man inte känner det är fruktansvärt. Jag fick mig ett riktigt uppvaknande att jag måste vara glad, jag har två underbara pojkar som lever och mår bra hos oss, jag har en fantastisk sambo som jag kan reta sönder mig på ibland, men oj vad jag älskar honom. Vad gör det att vi har det kämpigt vissa dagar, andra är ju mycket bättre.
Just nu går alla mina tankar till min fina vän och hennes kille, vi älskar er och håller allt vi kan för att ni ska gå helskinnade ur detta<3
Kommentarer