Att vara och bli mamma

ja i måndags var vi ju hos barnpsykologen. Det kändes jättebra. Vi pratade både om de små barnen men även om mig, hur mitt liv ser ut. Jag ville inte börja gräva i det allt för mycket, tror nog jag ska gå och prata med någon själv först i sånna fall. Men i alla fall så kom vi fram till att jag måste få mer tid själv, jag har blivit vilse i min identitet, jag har tappat bort Petra och är nu bara mamma, jag måste få hitta mig själv igen. Allt jag gör nu gör jag som mamma. Det är lätt att sånt händer och speciellt för mammor, papporna åker till jobbet på dagarna och umgås med vuxna och träffar annat folk. Så en dag i veckan ska jag försöka göra något helt själv, om det så bara är att gå till gymmet. Psykologen sa också att det är bra att göra saker man gjorde innan man fick barn för att verkligen känna att man är sig själv och fortfarande har lite kontakt med det livet eller vad man ska säga. Så en del fikor på stan med kompisar kommer det nog att bli;) jag tyckte det var jätteskönt att gå dit och prata lite och tror att Fredrik fick lite mer förståelse för hur jag mår.

Och med Charlie fick vi massa bra tips på hur vi ska hantera krissituationer;) vi ska tex sluta använda ord som stor och liten. För det förvirrar barnen när dom ena gången får höra att dom är ”mammas stora kille” och nästa sekund får dom inte göra något för dom är för små. Så vi ska mer betona hans ålder tex när man är två år då kan man gå själv i trappan men Melker som bara är en bebis måste bli buren.

Vi ska dit igen om tre veckor på lite uppföljning, det blir kanon:)