Jag har insett den senaste tiden sen jag skrev att jag skulle ta en paus att jag behöver bloggen, fast på ett helt annat sätt än innan. Jag kommer att börja blogga igen men bloggen kommer nog att se rätt annorlunda ut, den kommer vara som min dagbok, jag behöver skriva av mig.
Sanningen bakom min paus är att allt har blivit för mycket, för mycket att hantera tillslut. Jag är så trött på alla som lever småbarnsåren på små rosa moln, för dom ljuger det är inte så. Jag ratar alla bloggar som skriver så, jag vill läsa om sanningen, sömnlösa nätter, sjukdomar, skrik, kaos, allt som hör till med små barn. Jag kommer att skriva här nu som min dagbok, jag måste få ur mig det som tynger mig. Jag hoppas inte få elaka kommentarer på detta för jag måste få skriva av mig.
Allt har varit ett mindre helvete här hemma. Tror vi har haft två normala veckor sedan Melker föddes. Sen vi kom hem från sjukhuset hade Charlie svinkoppor i två veckor, var på dagis en vecka sen förra veckan fick han gå hem i tisdags för han hade hög feber, han låg med 39,9 med alvedon. I fredags tog Fredrik med honom till vc, dubbelsidig öroninflammation… Som ett brev på posten kom det. Han äter ingenting dricker bara vanligt vatten. Jag orkar inte mer. Nästa vecka ska vi träffa en barnpsykolog, vi behöver det, JAG behöver det. Vi når inte Charlie, han blir galen så fort vi säger nej och skriker tills han får svårt att andas och bara slåss. Fick även fylla i ett papper på BVC sist om hur jag mått det senaste, jag håller mig precis ovanför ytan visade resultatet. Allt snurrar i huvudet och jag vill bara spy, jag vill spy över den här kroppen. Hatar hur jag ser ut, vill inte ens att Fredrik ska titta på mig när jag klätt av mig för att krypa ner i sängen, gör det i mörkret.
Allt detta tar så mycket energi att jag inte klarade av att hålla bloggen så uppdaterad jag ville, men ska släppa det nu. Jag kommer uppdatera när det passar mig, när jag finner tid och lust.
Det här är stort för mig, jag visar inte den här kroppen för vem som helst. Den har fött två barn som jag älskar, men jag älskar inte kroppen. Jag ska få den i form. Är så trött på att se platta magar en vecka efter förlossning, här har ni en äkta tjock mage 9 veckor efter förlossning…
Underbart med en ärlig blogg!! Är också så trött på alla som säger att allt är sååå myysigt och att man ska njuta av småbarnstiden, för den går ju så snabbt! Det är ju skitjobbigt!! Hälsningar från en annan nybliven och sliten tvåbarnsmamma
Kul att du är tillbaka, jag behöver också verkliga bloggar inte rosa fluff fluff! Du är en kämpe och jag hoppas ni får tips på hur ni ska göra med Charlie! Tycker ni är så starka som vågar ta steget att gå till barn psykolog innan det går för långt och blir som en ond cirkel! Du är för katten inte tjock du har precis fött barn människa! Låt det ta sin tid och försök att inte fokusera för mycket på dom dumma hjärnspökena som finns där när det gäller ens kropp! Kramar till dig
Modigt att skriva detta inlägg! Massa pepp och styrkekramar! Jag som bara har bebis hemma fattar inte hur det skulle gå till att ha ytterligare en liten hemma och få dagen att gå ihop… här blir det inga syskon på flera år!!! 😉
Åh fina Petra!! Du är så jäkla fin och en grym mamma till två så fina pojkar 🙂 kroppen kommer tillbaka, vi kan kämpa och träna ihop! Massa kärlek & kramar till dig min vän!! ❤️
Jag håller med jag vill också läsa om sanningen. Ibland undrar jag om det bara är jag som har det jobbigt. Känns skönt att man inte är ensam i världen liksom. Jag har kollat varje dag efter nya inlägg från dej tycker att du skriver så bra. Kan förstå hur du känner, när Alva föddes fick jag influensan på bb, mjölkstockning med 41 graders feber när jag kom hem och sedan en depression. Tycker du är jätte stark! Och magen ska du inte vara ledsen för. Jag ser ut så TVÅ år efter förlossningen. Det känns tungt. Hoppas det löser sig med Charlies ilska också. Styrkekramar
Jag sitter i ungefär samma sits som dig med en nyfödd och en på 1.5 och kan inte annat än att hålla med! tack och lov har jag min sambo hemma i 3 månader, annars skulle jag slita mitt hår… Hoppas verkligen ni slipper alla jobbiga sjukdomar snart och att barnpsykologen kan hjälpa er <3