Här hemma är det mamma, mamma, mamma och åter mamma som gäller för hela slanten. Pappa duger inte till mycket just nu. Visst är det underbart att vara den ”populära” men ibland känner jag att jag måste få göra lite i lugn och ro utan att ha en pojke hängandes runt benen. För att dra några korta exempel så ska han med mig in på toa, annars står han och drar i dörren tills jag öppnar, vara uppe i famnen när jag lagar mat, går och hämtar mig trots att pappa är med och leker. Fredrik sa att han kunde ta över maten så kunde jag leka med Charlie, och visst det skulle han kunna göra men jag känner att jag måste få göra något annat och Charlie måste tycka pappa är lika bra som mamma, för det är han ju!! Jag funderar på om detta har med inskolningen av dagis att göra? Han är van vid att jag alltid är hemma men nu helt plötsligt har jag lämnat honom borta. Är han rädd för det? Fredrik har alltid gått till jobbet men kommit tillbaka. Jag får så dåligt samvete när jag inte orkar ha han på armen allt för länge och måste sätta ner honom. Kan inte låta bli att tänka på hur det kommer bli med ett syskon hemma? Han är ju fortfarande min lilla kille och jag vill att han ska veta att jag finns för han i alla lägen oavsett vad. Min kärlek till dig är villkorslös Charlie!!<3
Min kille nr.1 🙂
Kommentarer