Jag dör…
Måste det vara en sån pina att vänta barn? Visst så är det mesta bara mysigt, få känna sparkar, se hur magen växer och känna kärleken till ett litet barn man inte ens träffat än. Men andra dagar så är smärtan olidlig.. Hade jag såhär ont med Charlie? Eller har jag förträngt det kanske? Just nu går jag runt med ett stödbälte runt höften, det känns som att kroppen är på väg att delas på två. Jag måste ringa sjukgymnasterna jag fick numret till i måndags. Hur kan ett sånt litet barn skapa så mycket smärta? Att Charlie 15kg kärlek kan göra det är förståligt men denna lilla krabat, det förstår jag inte.
Ska ta med papperna till jobbet imorgon också för att söka havandeskapspenning, för nu är det slut på låååånga dagar för min del..
Arg på att han ont:(
Usch o fy att du mår dåligt. Tur att man får en fin belöning i slutändan. Men ja man glömmer ju rätt fort och tur är väl det annars skulle nog inte så många barn få några syskon. Hoppas det inte blir värre och blicka framåt 🙂