Att vara och bli mamma

Ja allt (nästan) var mycket lättare med nr 1. Nu tänker jag främst på planeringen inför förlossningen. Den enda uppgifter Fredrik hade var att svara i telefon när jag ringde och sen snabba sig hem om det behövdes. Våra familjer hade ingen uppgift alls, mer än att bara vänta på att lilla Charlie skulle födas. Men nu, ja nu är hela familjen inblandad i den här karusellen. Och i dessa tider är ju var och varannan människa sjuk dessutom så varje dag får vi ringa runt och kolla vilka som kan ha jour för att ta hand om Charlie. Tacksamt att alla VILL hjälpa till i alla fall.
Förra veckan var Fredriks mamma bortrest och sen blev min mamma sjuk, nu på lördag åker hans pappa bort och hans mamma blivit sjuk. Mamma är som tur är frisk nu och min pappa är lite nervös, han har aldrig passat Charlie själv så han är nog inte till 100% redo;)
När Charlie var sjuk förra veckan så ville vi enbart lämna han till någon av våra föräldrar, dels för att han inte åt något, hade hög feber och var bara allmänt dålig. Vi ville att han skulle vara med någon som han kände sig riktigt riktigt trygg med, och samtidigt ville vi inte utsätta vem som helst för att passa ett sjukt barn heller, det är inte alltid en dans på rosor..
Nu är han bättre och har varit på dagis sedan i tisdags och det flyter på, så det känns bra:)
Drömmen hade ju varit om jag lämnade honom där imorgon, kom hem och så sätter det igång sen får någon hämta honom på dagis och Fredrik kommer hem på kvällen. Men vad är dom oddsen?
Så var det när min bror föddes, pappa lämnade mig på dagis sen ringde mamma och så fick han komma och sen gick allt så snabbt så pappa kunde hämta mig på eftermiddagen.

Men ni som har fler barn hur gjorde ni, packade ni även en väska med storasyskonets kläder och hade redo ifall att? Sa ni till på dagis vilka som eventuellt skulle komma och hämta så ni inte behövde ringa om det blev kris?
Så mycket jag funderar över nu som inte funnits i tankarna innan:/