Att vara och bli mamma

Idag går vi in i vecka 25, alltså 24+1. Bebisen är drygt 20cm lång och väger runt 700gram. Jag börjar känna en enorm tung i ryggen, och det blir inte bättre av att Charlie har blivit supermammig och vill vara uppe på mig jämt. Börjar också se i mitt ansikte att jag ser riktigt gravid ut, mina linjer börjar försvinna och jag ser mer och mer svullen ut för varje dag. Det spänner i skinnet på magen nästan jämt, och det kliar, det kliar något så fruktansvärt. Jag kan bli på så grisigt humör ibland också, helt oprovocerat. Jag försöker att njuta av att vara gravid varje dag. Verkligen ta vara på tiden, det kan vara min sista graviditet. Vill jag att det ska vara min sista? Det vet jag inte riktigt, jag tror inte det..
Man glömmer snabbt alla de jobbiga sakerna som händer under graviditeten, och tur är väl det för annars hade man inte gett sig in på det igen.
Men en sak är jag så tacksam för, jag har inte spytt en enda gång. Visst mådde jag lite illa i början, framför allt så hade jag ingen matlust men jag slapp det äckliga. Jag känner inte heller någon roligt foglossning, eller jag känner lite men inte så mycket. Igår hade jag dock väldigt ont och det blev inte bättre av att sitta i bilen så länge men smärtan är inte återkommande dagligen så det går bra:)
Nu är det alltså bara 15 veckor kvar tills vi ska få träffa vårt lilla pyre. Jag längtar, herregud vad jag längtar. Jag kan ligga på kvällarna och fantisera om hur den lilla kommer se ut, vad det är för kön, vilken typ av personlighet den kommer ha, hur Charlie kommer reagera, hur mitt och Fredriks liv kommer se ut.. Kommer vi få tillräckligt med tid ihop? Så mycket tankar och frågor som jag inte kommer få svar på fören om 15 veckor ungefär:)

97cm mätte magen idag. Får se om 5 veckor vad måttbandet visar då;)