Härom dagen fick jag en sån hemsk känsla. Det var när jag skulle på utbildning med jobbet. Jag hade haft Charlie hemma på dagen så Fredrik skulle jobba halvdag så jag skulle hinna ner till jobbet. Han är elektriker så han är stationerad på lite olika ställen men just nu är han på ett ställe som ligger halvvägs till mitt jobb så vi bestämde helt enkelt att vi skulle mötas på en parkering där och skifta Charlie. Det kändes så fruktansvärt. Det kändes som att vi hade skilt oss och träffades på en parkering oxh bara bytte barn. Sånt som man bara hör om. Jag skulle aldrig aldrig kunna göra så mot mina barn. Skulle det mot all förmodan skita sig mellan mig och Fredrik så måste vi ändå hålla en god ton för våra barn. Jag har haft tur att även om mina föräldrar är skilda så har dom aldrig bråkat inför mig och min bror, vi kan bjuda hem båda samtidigt utan att det ska bli kaos. Självklart så är ju vårt mål att vi alltid ska hålla ihop, vi har allt tillsammans och vi vill bara ha mer. Jag kan inte se ett liv utan min man, jag älskar han och vill få sova jämte honom varje natt. Sen Charlie kom till världen har vi inte sovit ifrån varandra en enda natt. Jag skulle heller aldrig kunna vara ifrån mina barn typ varannan vecka. Aldrig i livet!! Jag kommer missa halva deras uppväxt då ju, och det går inte. Nää jag har hittat en som jag älskar, som älskar mig och som jag har ett(snart två) fina barn med, så den mannen ska jag hålla hårt i;)
Min fina förlovningsring. Vi förlovade oss förra sommaren på st Jörgens spa:) vi har en titanring, och jag har en diamant i min. Man börjar se att fingrarna blir tjockare nu;) haha
Vilken fin ring!