Svärmor, visst väcker ordet många känslor? För mig känner jag glädje, sorg, förtvivlan, osäkerhet, frustration men framför allt kärlek. Jag tycker ju själv att min mamma är den ultimata svärmodern och att Fredrik ska skatta sig lycklig, men vad vet jag egentligen? Hon är ju bara min mamma. Men jag tror att Fredrik är glad över att det just blev hon, dom har en fantastisk kontakt idag. Att jag kommer bli bästa svärmodern någonsin är ju inget att ens diskutera. Vet ju precis hur man ska vara och inte;)
Jag har haft en del svärmödrar genom åren och alla har satt sina spår på olika sätt. En del minns jag med glädje andra är jag mer glad för att slippa. Jag hoppas att de flesta minns mig med glädje i alla fall. Jag tror att jag har varit en bra svärdotter, även om många relationer i tonåren är som dom är.
Idag har jag två bra svärmödrar. Ja, jag säger faktist två för Fredriks pappas sambo har funnits med sedan Fredrik var 7 år, alltså snart i 20 så hon är faktiskt min svärmor med. Vi har det lite rörigt med våra familjer då alla våra föräldrar är skilda. Så fyra olika ”familjer” att ta hänsyn till under julplaneringar och annat.
Jag har nog lite bättre kontakt med A-L, pappans sambo än vad jag har med G, Fredriks mamma. Men det har liksom bara blivit så. Jag kände dom innan vi blev tillsammans så vi hann skaffa oss en form av relation tidigt. Jag och fredrik träffades första gången när vi var 14-15, mer om det en annan gång:)
Sen har vi spenderat mer tid hos Fredriks pappa och dom även innan Charlie så jag är mer hemma där och skulle aldrig ha problem med att spendera en helg där utan Fredrik. G träffade vi knappt något innan Charlie föddes så då hade vi inte mycket av relation, det har ändrats nu och det är jag glad över.
Jag är nöjd med hur min och mina svärmödrars relationer ser ut, och jag hoppas dom är det med. Och att Fredrik är det.
Det jag kan tycka är riktigt jobbigt är när man börjar lägga sig i för mycket, tar sig frihet att inkludera sig för mycket och börja prata om vad som händer i vårt liv som om det är deras liv. Eller när man inte ger något utan bara vill ha, typ lägger lite energi på att träffas bara någon timma en eftermiddag utan att det alltid ska gå åt en hel dag för att umgås och räknar med att barnen alltid kan. (Detta är inga problem jag har idag)
När jag var gravid med Charlie fick min mamma mig att tänka till på en sak. Hon ville vara med och köpa massa saker till bebisen typ madrassen till sägen, mjukliften till vagnen, babysittern, skötväskan och massa kläder. Först ville hon köpa hela spjälsängen men då sa jag nej. Frågade varför hon ville göra detta så mycket och då sa hon: att när min bror kanske får barn så kommer hon med största sannolikhet inte få följa med och köpa allt, för då vill hans tjej ha med sin mamma. Och det är sant, jag ville bara ha med min mamma. Så nu funderar jag på att om jag bara får söner måste jag då muta mina blivande svärdöttrar för att få följa med och köpa grejer? Eller kan jag på något sätt bli en supersvärmor som hon vill så gärna ha med?
Om du är tjej, får jag följa med och välja grejer då? Eller är du kille kan du välja en tjej som vill ha med mig?
Med vänlig hälsning, din undrande mamma
Din blogg är så skön! Kul att du delar med dig!
Ja åh vad jag känner igen mig! Har också en son o väntar tvåan som jag ännu inte vet könet på.. Är det kille igen får man kanske frossa järnet i bebisprylar om man nu inte lyckas bli drömsvärmoren som får hänga med o köpa spjälsäng! 😛 Trevlig kväll!
Tack så mycket:)
Vad roligt att du sitter i lika sits som mig;) när är du beräknad med nästa? Ja Gud, ut och shoppa loss bara. Men annars får vi hålla tummarna för att vi blir accepterade och omtyckta så vi får följa med ändå;)