Sitter och funderar lite på det där med familjen. Jag får ibland väldigt dåligt samvete när vi inte har träffat min mamma, pappa eller bror på ett tag men samtidigt hur ofta borde man träffa sin familj? Jag kommer ju vilja träffa mina barn och barnbarn varje dag, men dom kommer säkert inte vilja träffa mig lika ofta.
Mamma träffar vi en gång i veckan för att vara ganska exakt. Är vi uppe hos henne så brukar min bror dyka upp också, annars kanske det blir två-tre gånger i månaden. Pappa är lite mer sällan, tyvärr. Men han reser så mycket i jobbet så det är så svårt att få ihop något. Jag kan ibland känna att jag mår så dåligt av att inte bo nära dom, jag vill bara kunna ta en promenad och ta en fika. Jag vill ha mer spontana träffar och inte bara planerat. Fredriks föräldrar träffar vi ännu mer sällan. Hans pappa kanske någon gång i månaden och hans mamma lika så. Hans syster 3 gånger om året kanske. Men han verkar inte bry sig lika mycket. Han säger aldrig att han vill hälsa på dom, kanske att åka till hans pappa någon gång. Han kan tom tycka det är jobbig när dom ringer ibland. Vi är väldigt olika med det här har jag märkt. Och jag hoppas faktiskt att våra barn blir som mig, så jag får prata med dom dagligen och träffa dom en gång i veckan i alla fall:)
Charlie ska börja praktisera på mammas jobb;)
Kommentarer