Minns inte att det var så slitsamt att jobba. Nu låter jag som en typisk 90:talist vilket jag inte är, stolt 80:talist 🙂 men herregud vad trött jag är, av bara en vecka på jobbet. De två senaste dagarna har klockan ringt kl 5, det känner jag i huvudet. Imorse trodde jag aldrig att vi skulle komma upp, både jag och Fredrik låg som två förlamade i sängen och bara såg på varandra med den där blicken ”går du upp så gör jag det också” men ingen ville ju vara först. När vi väl tagit oss upp ur sängen så hörde vi Charlie inifrån sitt rum, gick in och såg ett superpiggt barn som hoppade i sin säng…vad hände där liksom? Bara han inte gör det till en vana att gå upp så tidigt även på helgen.
Var jättemycket att göra idag på jobbet så därför kände jag inte för att blogga utan satt med huvudet i en tidning på rasten istället. Får förhoppningsvis lite mer krafter till nästa vecka. Nu ska jag njuta av en stund med Charlie i soffan och kolla på hans favorit film, nicke nyfiken:)
Kommentarer