Att vara och bli mamma

Igår kväll när vi satt i soffan och kollade på tv kände jag dom där små små sparkarna. Som en liten fiskstjärt som slår i magen. Självklar var jag tvungen att trycka lite på magen och då kom en liten snärt sen va det slut. Fredrik tycker det är jätteroligt för min skull att jag känner något men han känner sig utanför. Detta var något vi ofta pratade om under förra graviditeten. När det kom en spark så fick jag ropa på honom men lagom till han kom fram tog det slut. Han sa att om han på något sätt hade fått chansen att vara gravid så hade han gärna varit det. (Antagligen utan allt det jobbiga). Jag skulle aldrig byta bort detta mot något men hade man valt vem som skulle vara gravid så hade han självklart fått vara det, det är den häftigaste upplevelsen jag har varit med om. Bara tanken på att vårt barn, något vi har skapat tillsammans, hälften mig och hälften Fredrik ligger i min mage och växer. När bebisen är någon månad kan jag känna den, redan då skapar jag min relation till den och skyddar den med mitt liv. Jag tror att jag mer kommer njuta av graviditeten denna gången, sist var det så mycket man skulle fixa innan och man försökte liksom skynda på tiden för man längtade så mycket. Nu njuter jag, varje dag. Försöker känna efter, titta på min växande kropp med stolta ögon, jag skiter i om jag får en bristning, det är en riktigt tatuering på min kropp som symboliserar kärleken för mitt älskade barn. Sist gick jag upp 35kg, inget jag satsar på denna gången men blir det så då blir det så, bara mitt barn mår bra och är friskt. Jag är stolt över min fina familj, mig själv och mina vänner. Jag kan få barn, något jag alltid drömt om. Jag kan älska en man enormt, och han älskar mig. Jag är förlovad, vi ska någon gång gifta oss. Jag har köpt en lägenhet, nu siktar vi på hus. Jag har en fast anställning, jag kan vara mammaledig. Jag är lycklig, och det tänker jag fortsätta att vara…

Älskar dig redan mitt barn<3 jeans från HM och t-shirt från mamalicious:)