Ninaetc

Det gamla klassiska mottot ”Ingen kan göra allt men alla kan göra något” behövs nu mer än någonsin, men ännu bättre ”Vi gör vad vi kan” – för vi måste göra vad vi kan nu. Vi kan inte stå vid sidan av och se på när 3-åringar spolas döda i land. På flykt från ett helvete till ett annat. Det måste få ett stopp. Jag går sönder av alla bilder som kommer från Medelhavet just nu, varje dag gråter jag. Tänk om det vore Essie!?

Tänk om dina barn visste exakt hur kulsprutor lät vid 1 års ålder? Tänk om din brorson varje dag tvingas gå och lägga sig livrädd utan att veta om han ska få uppleva morgondagen. Tänk om din familj plötsligt blir väckt en natt av att maskerade män drar iväg din man med en pistol mot huvudet. Dig våldtar de. Igen. Hade du stannat kvar då eller hade du försökt ta dig någonstans där du kan rädda det som är kvar av din familj? Det känns också som att vi har lite dålig koll på vår egna historia, mot slutet av 1800-talet var det vi svenskar som dog på väg över Atlanten i flykt från vårt egna land. Nu är det vår tur att hjälpa de som nu tvingas fly. Fly. Ordet självt vittnar att man inte gör det frivilligt, man gör det för att man inte har något val.

Låt oss göra vad vi kan. Skänk pengar till ”Vi gör vad vi kan” eller UNHCR eller annat valfritt organ. Skänk den där tröjan du ändå aldrig använder, skänk den där ryggsäcken som ligger och tar plats, ge det där täcket som du tänkte ta ner till sommarstugan då det ändå har en liten fläck på den. Det finns så mycket vi kan göra som inte är någon som helst uppoffring men som skulle göra skillnad på liv och död för någon annan.

Och ännu hellre. Uppoffra. Varför inte uppoffra lite. Lite tid. Lite pengar. Lite energi. Tillsammans kan vi göra skillnad.

Vill också rikta lite extra ord till er män därute. Enligt hjälporganisationerna är upp till 80% av dem som skänker pengar och erbjuder hjälp kvinnor – dags för männen att kliva fram lite! Låt oss göra vad vi kan allihop!