Ja just ja, KLÄNNINGEN eller the wedding dress då. Envisas ju med att hålla på med engelska här och var, hoppas ni är ok med det. I alla fall. Det var aldrig något svårt beslut. Jag kände tidigt att jag ville att min mamma skulle sy den. Hon är otroligt duktig och det kändes också extra speciellt att veta att ens klänning var skapad med kärlek av ens egen mamma. Det gjorde ju också att vi själva kunde mixtra lite med designen. Jag gav mig ut på Pinterest för att söka inspiration och hittade en MÄNGD! Men då jag visste att jag ville ha lite 60-70tals-feeling på klänningen så hittade jag ändå rätt så snabbt ett mönster som jag älskade (se nedan). Efter en hel del googlande hittade jag en dam i USA som sålde detta mönster för 7 dollar. Det kom på posten efter några dagar och stackars mamma fick börja översätta inches och lines och allt va det var. Vi bestämde oss tidigt för att inte ha lång ärm, men först tänkte vi halv ärm för att till slut enas om ingen ärm alls. Jag vet inte vad mer jag ska säga än att jag nog aldrig känt mig med vacker samtidigt som jag kände mig helt och totalt bekväm och 100% mig själv. En fantastisk känsla. Tusen tack kära mor.
the wedding DRESS
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Den är SÅ fin! Och man blir ju lite blödig när man vet att det är din mamma som har lagt ner x antal timmar på den! Du strålar verkligen!
åh gulle, tack!!! Ja, jag känner samma – det blir extra speciellt då!