Ninaetc

Så kommer då dagen. Dagen före dopparedan eller domedagen beroende på hur det känns. Imorgon ska Essie börja på förskolan och det känns naturligtvis stort på alla möjliga sätt. Jag känner mig själv lite pirrig, som man själv gjorde när man skulle tillbaka till skolan efter sommarlovet eller den där första dagen på lekis. Jag tror det kommer gå superbra. I alla fall när Essie är där är jag övertygad om att hon kommer älska det. Men lämningarna, ujujuj. Det är jag mer eller mindre livrädd för. Därför har vi löst det så smidigt att Simone får ta dem. Så var det problemet ur världen. Nä, inte riktigt kanske men jag har en känsla av att både Essie och jag kommer må bättre av att Simone lämnar.

För mig personligen känns det otroligt skönt att det är dags för förskola. Mycket för att jag har farit runt som en idiot för att hinna med både Essie, jobb, blogg, äktenskap, vänner och annat. Lite för mycket för en liten person att klara av, även om hon är lång. Så på det viset ska det bli skönt att kunna strukturera upp sitt liv lite mer. Först kände jag mig som världens sämsta mamma som ens kunde tänka mig lämna Essie på dagis före hon fyller 18 år. Ungefär. Men sen fick jag fan sätta stopp för det dåliga samvetet. Nu är det såhär världen ser ut, jag, precis som Simone måste jobba. Och vi vill jobba. Essie, behöver precis som alla andra barn, leka med barn! Visst, hon behöver oss också men så länge hon är trygg hemma och vet att hon alltid har oss så kommer hon inte sakna oss på dagarna. Det är jag övertygad om.

Det jag är mest rädd för är att Essie inte ska få några kompisar för att hon börjar senare än alla andra (vi spenderade ju september i Italien). Det har dock alla mina vänner med barn skrattat åt och berättat att deras barn mest rullar runt i högar på dagis och är helt omedvetna om begreppet bästis. Får hoppas att det är sant. Men med tanke på att jag redan nojjar över det nu – hur ska det då bli när hon ska börja skolan!? Jesus.

I alla fall: KAN NI FATTA ATT ESSIE ÄR SÅ STOR NU!?!?!?! Blir tokig.