Som om Disney och Manchester United inte vore tillräckligt för att göra en världsbäst-söndag så gick jag och Des på Depeche Mode. På förhand hade jag ganska låga förväntningar. Jag var trött, ville mest hem och sova och räknade med att Dave och grabbarna skulle vara ganska sega. Så sjukt fel jag hade. De skapade en eufori av sällan skådat slag i en arena som Globen. I feel you var det mest stenhårda jag hört, man slutade på riktigt att andas sista minuten. Det gick inte. Setet Enjoy the Silence/ var det mest explosiva och känslomässiga jag känt med DM. Att se Martin Gore och Dave Gahan kramas sisådär 6 gånger i spontana glädjeyttringar var ovanligt vackert. Sen att Gore såg ut att gå på valium är en annan sak. Och som en manlig vän sa: ”Älskar Dave, om jag någon gång tvingas ligga med en man så vill jag att det ska vara han”. Tvingas sa jag!? Publiken älskade och gav tillbaka. Vilken kväll!
Galet coola projektioner.
Dagens uppvaknande: när man går till Pressbyrån innan konserten för att köpa lösgodis istället för folköl, då har man blivit några år äldre.
Senaste kommentarer