Livet hos familjen wallquist

Söndag slappdag å ambulans med Minonna

Ja denna dag har varit seg för ja vaknade kl 03.00 av Minonnas krupp.Tog med henne ut på farstun vi stod där å tillslut tyckte jag att vi kunde sova.Man ligger ju på helspänn.För att vara beredd nästa gång  dem kom redan vid 5.30 tiden.Bara att denna gång ville de inte släppa.Ringer till 1177 men hon tyckte vi behövde en ambulans.Minonna fick sin första inalation av ambulans personalen.De ville inte släppa så vi fick åka med dom in till akuten i Karlstad.Minonna fick en rosa liten kanin av ambulansen.Så den fick vara hennes gos när vi behövde inhalera hon fick adrenalin å inhallera de två gånger och även betapred tabletter.När vi varit på akuten 5-6 timmar.De släppte tillslut å goa Åsa hämtade oss.Minonna tyckte de var lite konstig känsla att inhallera så mycket innan de släppte.Syskonen blev glada när vi kom hem.Även Walle så klart.Nu har hon lekt å sover gott nu och ja hoppss hon sover gött inatt.Kram

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Eva

    Vi har bott på akuten när ungarna var små. Infektionsastma x3 inte roligt men vart efter dem blev äldre avtog det på två i alla fall.

    Yngsta har haft jobbigt med krupp och astma i en salig blandning. Fick ingen rätsida på det förrän läkaren skrev ut Lepheton-Desentol.

    Jag försökte dock ge henne den ett bra tag innan hon skulle sova för hon fick lite mardrömmar en gång vi gav just som hon la sig.
    Hade vi inte haft den hade vi lika gärna kunnat tälta utanför akuten.

    Det växer i från det men för vissa tar det tid.

  2. Catarina

    Fy! Det är aldrig kul när barnen blir så sjuka så man får ringa ambulans, jag får rysningar när jag läser eller hör sånt!
    Min minsta Clara fick RS virus några dagar efter nyår när hon var drygt 2 månader. Så rädd har jag aldrig varit men alla, både ambulans och sjukhus personal var underbara.

    Barn ska få vara friska och glada!

    Hoppas att hon slipper det på ett tag nu 🙂

    Kramar Catarina

  3. Pue

    Vår äldsta dotter hade falsk krupp som liten.
    Jättejobbigt :/
    Som du skriver – man e på helspänn hela tiden.
    ”Andas hon? Är det OK nu? Sover hon gott? Kan jag sova några min?” Tankarna går i ett.

    O då de vaknar o är så ”igensatta” o man får rusa ut, inlindade i täcken, se på stjärnorna, försöka få igång luftvägarna. Tanka dem me bricanyl o hoppas på det bästa.
    Behålla sitt lugn, samtidigt som man försöker ligga ett steg före.
    ”Är det OK denna gång? Behöver vi ringa ambulans?…” Tänka tänka… se glad o lugn ut mot barnet.

    Jösses… Skönt o slippa det nu på äldre dar, att det faktiskt växer bort. <3

    Hoppas verkligen hennes lillasyrra på 9 månader slipper detta.
    Räcker me att ett av ens barn haft det tycker man.

    Fick förresten reda på att det verkligen VAR falsk krupp då vi åkte ambulans en gång.
    Annars har vi fått så dåligt bemötande via sjukvården om detta.
    Första gången, då dottern var bara några månader gammal, fick vi tipset att ge henne lite alvedon nästa gång.
    Att det inte va nåt farligt. (Eftersom hon piggnade till – fick i gång andningen den timme det tog för oss i en kall bil o åka te akuten själva…)
    Fick bemötande att vi överreagera som föräldrar till vårt första barn.
    (De visste inte vad det var).

    Så en tant i receptionen väste åt oss att vi skulle ge alvedon nästa gång hon blev sjuk bara…

    Vi själva visste ju att det va nåt "mysko" me dotterns förkylning den gången. Men hade aldrig hört talas om falsk krupp då.

    Usch usch usch säger jag bara för detta "sjukdomstillstånd".
    Önskar ingen detta!

    Kram på er o va rädda om er!
    Ring 112 en gång för mycket då detta sker, för det är en fråga om liv eller död vissa gånger de blir sjuka med falsk krupp !

    Åh vet du, måste bara skriva en annan gång hon va sjuk me detta.
    Då fick hon inte igång andningen själv, vaknade då vi hade varit o handlat. "Kippade" efter luft eller va man säger, fick ingen luft….
    Jag – kände paniken inom mej…
    Såg dotterns ögon – lite panik i dem. Hon var väl runt 2 år.
    Ringde 112, de säger att de ska kontakta en ambulans eftersom de har en på vägen just då, i vårt område…
    Fick prata me ambulansen… som inte tar mej på allvar…
    Säger "återkom då hon är blå"… å sen la hon på.
    Men snälla!!
    Tur nog fick vi igång hennes andning.

    Vad sjutton kan man ju tänka ang. den incidenten så här efteråt.
    Men jag blev så chockad av vad som just hände via telen så jag bara tog emot allt o gladde mej över att dottern överlevde allt.

    Men sen dess så har jag lärt mej att inte ge mej eller acceptera förräns JAG är nöjd då det gäller mitt barn inom vårdens behandling.

    Kram!!