Det gör ont, och tårarna kommer fortfarande utan förvarning när jag pratar om eller tänker på dig, även om jag har lärt mig att kontrollera gråten. Klart att jag kan skratta när jag pratar om allt knäppt du gjortde och jag kan fortfarande höra ditt skratt (precis som att du var här). Men ändå…