I måndags var Carl och jag och såg ”En man som heter Ove”, boken är fantastisk. Jag fulgrät (ni vet när snoret rinner och man hulkar) och skrattade omvartannat som en galen människa hela boken igenom. Jag har rekommenderat den till alla (som orkat lyssna på mig) och nu har den ÄNTLIGEN blivit film! Jippie!!!
Så i måndags mös vi i biomörkret och grät ikapp till en väldigt fin, tänkvärd och vacker film!!!
Efter filmen så åkte vi och mötte upp vår kompis Dhani och åt skaldjur, jag som fortfarande var rätt omtumlad av filmen var tvungen att gråta en skvätt (eller tre) under middagen när vi pratade om livet och kärlek!
