AV: PAULIN
Alltså dethär med barn och framförallt den mindre modellen, dvs småbarn. Dem har en förmåga att dra på sig riktig äckliga åkommor, ja vidriga och omänskliga saker som testar mig som mor och medmänniska.
Igår kväll upptäckte jag och mannen att yngsta dottern lyckats dra på sig en av det mest yberäckligaste åkommor du kan tänka dig. Inget livshotande tillstånd men låt mig säga såhär, denguefeber hade varit mer välkommet i vårt hem.
Åkomman kräver lite av en sanering i hemmet samt en receptfri medicin vilket gjorde att jag idag stannade hemma och vabbade. Hängde på låset till Apoteket för att få köpa hem överdoseringar av medicinen vi behöver. Känslan som infaller sig i min redan stressade och äcklade kropp när personalen informererar mig om medicinen inte finns att tillgå, varken på deras apotek eller någonannanstans i HELA landet, går inte att beskriva. Jag vill skrika ” är ni inte kloka? Jag behöver medicinen nuuuu” och tankar som att dra på mig en rånarluva och gå bananas på de receptbelagda medicinerna som tydligen finns men måste köpas på recept, slår mig.
Jag försöker övertala personalen att göra ett undantag, jag menar om det inte finns receptfritt att tillgå måste man ju tänja på gränserna.. Personalen vill inte begå brott för varken mig eller dottern så det är bara att ge upp och börja ringa runt till läkare.
Tänker att de borde kunna skriva ut recept på telefon om jag förklarar läget. Efter diverse samtal kommer jag i kontakt med en distriktsköterska som förklarar att enligt regler måste jag ta mig till närakuten och typ säga hej samt betala 200 kr för att säga hej för att få receptbelagd medicin utskriven.
Älskart, ääääälskart.
Så kl 18:30 ikväll fick vi äntligen vår medicin, efter ett långt mardrömsdygn med psykiska påfrestningar där jag om vartannat ifrågasatt hur ointelligent det är att skaffa barn när man lider av bacillskräck, smutsfobi och framförallt när man hatar att få svett.
Typisk svettig dag.
Vi hörs/ Paulina