Sockerchocka mig



Alla dessa frestelser!!!

 Jag som brukar/brukade träna regelbundet har kunnat äta precis vad jag vill, när jag vill utan att det har påverkat mig. 

MEN nu det senaste halvåret när jag varit konstant sjuk så har jag inte kunnat röra på mig på samma sätt som jag är van vid, vilket har gjort att mina muskler semestrat lite och jag blivit lite mer ”mysig”.

Hur som, nu har jag äntligen blivit frisk och kommit igång med träningen igen. Jag försöker att hålla mig borta från onödigt socker (lite choklad ibland MÅSTE jag bara ha) men jag tycker att jag är på god väg att komma tillbaks till min gamla form. MEN då dyker det upp sådana här fällor som… barnkalas! (Tänk: Skräckfilmsmusik)

Herregud va det serveras göttigheter på sådana där tillställningar! 





Min första reaktionär jag kommer in i ett sånt här fika-laddat rum är att jag vill springa och borra ner huvudet i första bästa kladdkaka, typ mula mig till döds liksom. 

MEN det gör jag ju inte, utan i stället tar jag en liten bit kladdkaka med en lagom klick grädde och så sätter jag mig ner med dom andra föräldrarna och konverserar och spelar vuxen, medan mitt inre jag tjurar över att jag inte får slicka av glasyren på (allas) cupcakes, äta kladdkaka med hela ansiktet och sen få rugby-slåss fram till fiskdammen. 

Kalaset var iallafall supermysigt och jag fick med mig en ”doggy-bag” hem till min ”mamma”, ha ha! 

Så efter gårdagskvällens middag hos mamma serverades det chokladpudding  och cupcakes till efterrätt!

Nya tag i dag!