Stockholmare är bra konstiga alltså. Vi spontanpratar inte med varandra, ett leende eller ett hej till en främling kan bara innebära en sak; du är sinnessjuk!…eller vill ligga…eller du kommer att bli rånad. Ok blev 3 saker men ni fattar.
Det märkliga med denna morgon, känslan av samhörighet som uppstod liknande som att en tsunami svept in över Slussen och vi alla satt i samma båt så att säga och var tvingade att lita på varandra för att överleva, en hjälpande hand, en klapp på axeln och en kram.
Anledningen till denna samhörighet? Det är sol. Vi frusna grubblande aldrig nöjda och missunsamma Stockholmare, unisont tittade vi idag över axeln då vi klev upp ur Slussens grotta. Och ni vet hur det är, börjar en titta intressant på något så börjar resten av oss snegla försiktigt med galen nyfikenhet. När vi homosapiens, styrda och formade av alla sociala måsten och förebilder, märker att de alla så intensivt tittar på är defakto solen så sker detta märkliga, vi hör ihop!
Vi som gått under hela november utan något som helst intag av ljusterapi, löpsedlarna kastar upp rubriker som ”GRÅvember anfaller, minst soltimmar sen Jesufödelse, vi alla kommer dö en plågsam död till följd av D-vitaminsbrist” typ. Helt plötsligt ler vi mot varandra, alltså LER. Vi alla tittar och pekar lite förvirrat och dumt ”öh-ö de e solen” och sociala medier översvämmas av en strimma blått och en solstråle!
I morse vid Slussen: Två personer krockade ihop med varandra pga att den ena tittade bakåt på solen och den andra på sin IPhone. Krocken skedde precis vid en tiggare som satt på den kalla marken. Krocken resulterade i, wait for it som Barney Stinson i How I met your mother alltid säger….: IPhonekvinnan tittade upp lite bitskt på Solmannen, Solmannen pekade på solen, la huvudet lite på sned och lyfte på axlarna ursäktande, och log över att det var anledningen till krocken. Ingen kan bli arg på solen liksom. Ett leende sprids över IPhonekvinnans ansikte när hon lägger sin telefon i fickan och tittar på solen hon också. Solmannen och kvinnan tittar på varandra i ett liten ”hoppas-du-får-en-bra-dag-blick”. Tiggaren som sitter på marken säger ”hej-hej” också han med ett leende och Solmannen och Iphonekvinnan börjar leta i sina fickor och fiskar upp några mynt som dom ger till tiggaren.
Resultatet av detta: Iphonekvinnan blev glad vilket säkert smittar av sig på hennes arbetskamrater då hon kommer till jobbet, kanske är hon mindre stressad när hon hämtar sina barn idag? Solmannen gjorde Iphonekvinnan glad och de bägge tillsammans gjorde den kallfrusne tiggaren glad. När man gör någon glad så smittar det ju av sig vilket säkert fick Solmannen att få en bra dag. Jag som såg detta blev glad och jag i min tur har under morgonpromenaden lett lite mer till främlingar utan att vara sinnessjuk eller liggsugen. Em kvinna på trottoaren fick även ta emot mitt fick-krafs, vilket kanske gjorde hennes dag lite bättre. Och du i din tur, om du läser detta inlägg så kanske du ler lite extra åt dina kollegor, kanske tom frågar hur någon mår och tar dig tid att lyssna. Jag är i alla fall väldigt glad att solen sken i morse så jag fick uppleva detta.
Och nu till sensmoralen av denna morgonhändelse: Le mot världen och världen kommer att le mot dig. Om världen tycker att du är sinnessjuk så borde alla i så fall vara det! Och, har du dessutom lite flax så kanske ditt leende resulterar i att du får ligga.
/Jessica
