Åh shit va det är jobbigt att behöva lämna sitt barn när han är ledsen.
Den här morgonen har minst sagt varit jävligt jobbig (alla som har barn fattar precis), han vaknade typ 2 timmar tidigare än vanligt, sur, grinig och tvär. (I vanliga fall är han härlig, mysig och glad). Ville inte klä på sig inte kamma håret, inte äta macka dvs allt var fel. Jag fattade ju att nåt var fel och försökte lirka vara glad och skoja med honom vilket inte hjälpte alls. Vi baddade och bytte plåster på jans onda knä, han fick sitta och mysa i mitt knä och sen tillslut när vi äntligen (40 min senare) hade fått på oss skorna och skulle gå till dagis så ger han mig en stor kram och säger -mamma jag kommer sakna dig jätte mycket när jag åker till Grekland!
Åhhhhh allså mitt arma mammahjärta brast typ. Jag vet att han kommer ha det fantastiskt med sin pappa men det är ändå asjobbigt.
