Lorin: 10,160g och 76,5cm lång. Tjejen som tar för sig och är envis som sin mamma. Hon ställer sig upp mot stöd men släpper hon så faller hon. Mamma, där och titta sägs nonstop och hon är nyfiken på allt. Hon kryper runt överallt, äter smulor under bordet, öppnar frysen, leker med dörrar osv… Pratar, skrattar och myser gärna i famnen när hon är trött. Skymtar världens sötaste glugg men återstår att se om den förblir eller inte.
Leoni: 10,165. och 77,5cm lång, vad hände? Det har alltid varit ungefär 200g skillnad på tjejerna men alltid Lorin som vägt lite mer. Leoni har blivit såå mammig senaste veckorna, får absolut inte sätta ner henne från famnen. Säger också mamma, där och titta åt allt. Hon älskar att dricka vatten sen spotta ut det haha, antar att det är charmigt ett tag. Bägge vinkar och klappar gärna till allt. Kryper gärna efter och ser vad syrran har för sig. Att leka tittut med gardiner är fortfarande något av det roligaste.
Bästa: Dom vill gärna pussas, så mysigt när de kommer och attackerar en med en puss. Nätterna har blivit bättre! Mer om det i sista stycket. Nattmatningen är helt borta hos bägge skönt nog. Blir roligare och roligare att gå till parken, väntar på att dom lär sig gå. Gunga och att äta stenar är det bästa som finns. Dom leker mer och mer med varandra men inte hittat varandra helt ännu på de planet.
Sämsta: Att Leoni blivit såpass mammig kan vara mysigt en stund men ibland behöver man bägge händer fria ett tag. Lorin dunkar fortfarande alla saker på Leonis huvud…
Sömn: Majoriteten av nätterna går bra. Oftast sover de hela nätter, bär fortfarande upp Leoni till oss runt 10-11. Ibland kan jag få ta soffan med Lorin men händer inte alltför ofta, vågar säga att det handlar om tänder eller intryck isåfall
Mina ETTÅRINGAR! Svårt att ta in det. Blev ett litet kalas såklart och inte helt otippat så var tårta en favorit hos tjejerna. För mig är dom fortfarande mina småttingar ett tag till och ska verkligen njuta den tiden jag har kvar hemma med dom. Nu kommer vardagarna innebär 100% kladd då jag ska försöka släppa på mitt kontrollbehov och låta dom börja äta själva….
Förra sommaren var dom nykläckta och vi var egentligen bara i bebisbubblan. Den här sommaren känns det som att det händer så mycket i deras utveckling och jag ska bara ta in allt och skapa så mycket nya minnen med livets tjejer.
